Här börjar berättelsen om när familjen Röhlander i Sollefteå fyllde på med ännu en medlem i familjen.

75 procent av familjen var enig om att en hund skulle tillföras familjens övriga intensiva liv. 25 procent av familjen tycker att detta är dårskap. Den andra 25 procents delen längtar efter en hunds alla positiva sidor och all rolig träning medan 50 procent av familjen längtar efter att få en ny lekkamrat att kela med.                  

 gästbok | länkar | kontakt | start

Valet av just en Schnauzer har sin egen historia. Husse, Jan Röhlander, har tidigare haft en Dobermann och en Weimaraner. Ingen av dessa hundarna har följt Jan mer än några år pga av olika familjära omständigheter. Att valet denna gång föll på just en Schnauzer (mellan) var den till synes fina kombinationen av en uthållig hund i lagom storlek. Lite tuff men väldigt familjekär. Hur det nu stämmer återstår att se. Därför finns denna sida. Så här utvecklar sig vårt förhållande med en Schnauzer.

Den stora frågan återstår. Kommer 75 procent hundpositiva att bli 100 procent? Svaret kommer att visas på denna sajt vad det lider...

Varför nu denna egentligen helt onödiga hemsida? Jo, flera har "varnat" oss för en Schnauzer. Den kan vara mycket vaktig, skällig och svårjobbad. Gillar inte andra människor och i största allmänhet lite knölig att leva med. Olika schnauzerhemsidor jag besökt säger dock att
-En gång Schnauzer, alltid Schnauzer.
Sånt går jag igång på. Det är nått speciellt med denna hundras och denna hemsida ska få visa om jag haft fel eller rätt i mitt val av ras.

Om du besöker denna blogg/hemsida för första gången och vill börja från början så klickar du bara här. Välkommen!

Just nu är det löptikar i vår närhet. Tre stycken typ...!

Detta gör att allt förstånd gått ur Norton. Tror att könshormonerna satt sig i hörselgången på han.

Under den gånga veckan har Norton spontan-ylat, gnytt konstant, vankat av och ann
och i största allmänhet varit en liten plåga. I onsdags tog jag fram den undanställda cykeln och cyklade 6 kilometer med honom. Hoppades att han skulle bli lugnare av detta. Det ända som hände var att han för första gången på några dagar åt.

Förutom en orolig hund så är livet prima just nu. Med ett snödjup på 50 centimeter och -10 c så är det för första gången på många år en riktig vinter. Bara att njuta! Vädrets makter kan ingen finanskris i världen påverka, och tur är väl det.

Hos vår nya daghusse och matte verkar allt funka perfekt. Imorse när jag och Norton gick ut för att skotta så kom de ut och ropade in Norton. På en lördagsmorgon. Kan bara betyda att de gillar honom...trots ylande. ;)

Nu väntar middag efter en 1,5 timmes lång och skön promenad på oplogad väg. På återhörande.

För två år sedan var vi på helspänn. Dagen då vi skulle hämta Norton var nära. En dag som jag, husse, hade väntat på i nästan 10 år. Ja, det var den tid det tog att övertala och implementera ett hundtänk hos moder Therese. Med facit i hand så var det värt det.

Att skaffa hund är lätt. Att forma hunden så att den passar familjen kanske inte är lika lätt. Jag har dock haft ett mycket klart mål med hur Norton ska vara när han är "klar". Jag ställer stora krav på vardagslydnaden som att han ska kunna stanna på kommando, kunna stanna kvar på sin plats även om jag försvinner utom synhåll. Att kunna "gå bakom" är en mycket bra övning som jag dels har nytta av när jag stärker mitt ledarskap men det momentet när Norton tvingas gå bakom mig är praktiskt många gånger.

Om jag skulle summera timmarna som vi har tränat på så blir det ganska många. Dock är det inte träningstimmar på någon brukshundsklubb eller dylikt. Det är träningstimmar i samband med promenader och utflykter. Träning i de olika vardagsmomenten som varje dag uppstår. Träningen kan då tex bestå i att jag bestämmer och det viker jag inte ifrån. Detta har gjort att Norton idag väldigt sällan ifrågasätter mina kommandon. Det är en belöning som är värt namnet för det är trots allt en schnauzer vi pratar om. Tjock panna med en klipps hjärna innanför när man väl trängt igenom.

Bilden ovan visar Betty och Norton efter en timme i snötäckt skog och sedan lite letande efter godis på gräsmattan. Lite blött blev det efter en stunds vilande hemma. Varför jag inte borstade av snön innan de gick in? Har du provat att göra det på en lurvig schnauzer? Snön liksom biter sig fast i pälsen och lossnar bäst genom att tinas bort. På återhörande.

I fredags föll det lite lätta fjun från himlen och igår lördag, hela dagen och natten, snöade det ymnigt. Imorse vaknade vi upp till sol från blå himmel, fyra minusgrader och 10-15 cm nysnö. Som grädde på moset så var det söndag och en helt ledig dag låg framför mig. Med sådana förutsättningar kan man ju fundera på vad man ska göra. Jag tycker att valet var enkelt.

En termos med choklad i ena fickan, ostmackor i den andra och sedan två lösa och helt tokiga schnauzrar i sällskap borgar för en mysig stund i skogen. Dryga två timmar blev det. Det finns få saker som kan få mig att må så bra. Vi hemkomsten så har jag två mycket trötta och blöta hundar som snabbt intar en avslappnad position. Betty återlämnades så klart till sin husse och matte innan Norton och jag vände hemåt.











Under promenaden genomfördes den obligatoriska söka-frolic-i-träd-leken. Ibland undrar jag vad Betty och Norton tänker. -Finns det verkligen träd som det växer Frolic i...?

I övrigt så lever livet väl. Vår granne som också är Norton dagkamrat verkar gilla läget. Norton och hon njuter av varandras sällskap. Båda får en dagspromenad och det ger två vinnare.

Innan vi skaffade Norton så undrade moder Therese hur vi skulle lösa detta med hundpassning när vi var bortresta samt dagspassning. Jag sa då att det kommer att lösa sig, på ett eller ett annat sätt. Det är svårt att år i förväg planera för eventuella aktiviteter. Om du som läser detta funderar på att skaffa hund och själv kommer behöva hjälp så är mitt råd enkelt. Styr upp din hund från första stund, dvs träna och socialisera hunden så att han/hon lätt kan vara hos andra. En väluppfostrad hund blir precis som oss människor (barn) mer uppskattade och har lättare att lämnas bort vid behov. Ett enkelt tips från verkligheten. ;)

På SVTs Go Kväll såg vi för ett tag sedan hur hundexperten Barbro Börjesson hjälpte en hundägare med sitt hundproblem. Det handlade om en hund som skällde och ville fram till mötande hundar. Känns problemet igen? Norton har som ni läst tidigare denna "defekt"! Vid hundmöten vill han inget hellre än att komma fram till den mötande hunden. Detta gör att han drar i kopplet och låter lite tuff. Ju mer man håller emot dess mer drar han. Detta är självklart, att man inte ska dra i kopplet, men jag får inte riktigt till detta. Utan koppel upplever jag det dock lättare.

Barbro visade detta problem på tv hur en hund skällde och drog. Tipset då var att hundägaren kastade en påse med plåtbitar, kedja etc (sånt som låter när det kastas i backen) när hunden drar och ska fram. Meningen är då att man överraskar hunden och bryter beteendet men denna kastade påse, talar skarpt till hunden och går långsamt iväg. Se avsnittet på webben via denna länk!

Just detta moment tränade vi idag. Jag hade ringt ut en kompis som mötte oss med sina hundar. Känns inte som om man vill göra det när man möter folk under den vanliga promenaden. Gissar att man då skulle bli idiotförklarad. Vi körde detta hundmöte två gånger då påsen for i backen. Tredje gången gick det smärtfritt varpå berömmen haglade över Norton. Efter detta ställde vi oss mitt emot varandra och pratade en stund med hundarna sittande vid sidan. Jag blev imponerad över det snabba resultatet och ska passa på att träna detta imorgon igen. Då men någon annan hund.

I övrigt så har dagen varit mycket skön med 2,5 timmars skogspromenad, den mesta tiden i ren skog, då Norton och Betty sprungit, sprungit och åter sprungit. Till detta har de vid tre tillfällen sökt efter Frolic som jag placerat ut i fallna träd, grenar och på andra kluriga ställen. Summan av detta ger en MYCKET lugn och slapp hund. Imorgon väntar en ny dag. En dag då hel familjen ska ut i skogen på en utflykt. Självklart ska Norton och Betty med på turen. Bettys husse och matte har fullt upp med husrenovering så vi passar på att låna "Bettan" då. :)

Efter att varit utan daghusse sedan i somras är längtan efter en daghusse/matte efterlängtat. Inom de närmaste dagarna går två grannar i pension. Båda har ställt sig positiva till att gå ut med Norton på lunch. Känns mycket bar eftersom just detta med att gå ut på lunch är ett gissel för mig med det arbete som jag har. Svårt att veta om jag överhuvud taget hinner med lunch ibland.

För att förbereda denna hjälp ville vår ena granne, kommande dagmatte, att Norton skulle komma på besök för att träffa deras katt. Spännande tänkte jag och gick dit. Gick in, platsade Norton innanför dörren, och snart uppenbarades husets herre, katten! Jag var ganska cool inför denna situation. Norton började gny lite, vill-leka-gny liksom. Strax därefter stod katten 1 millimeter från Norton, nos mot nos.

Allt gick smärtfritt även om Norton var på mer lekhumör än katten. Med detta avklarat var saken fixad så nu ska Norton få gå promenad med sin nya dagmatte och även när det funkar vara hemma hos henne. Hundlivet blev helt plötsligt MYCKET roligare och mindre stressigt igen.

Igår var jag ute i skogen och cyklade med Norton och Betty. Det var becksvart men utrustad med pannlampa på skallen och bar reflexer på hundarna så funkar det. Efter ett stunds cyklande såg jag en skugga på vägen. Jag undrade vad det var för gren som någon slängt på vägen. Vi närmare besiktning av denna gren visade det sig vara en uggla sittande mitt på vägen. Betty och Norton blev minst sagt förvånade, liksom jag på cykel, när denna till synes grova gren plötsligt flög sin kos. Spännande med mörkerlekar i skogen. :/

Bilden här ovan föreställen en av Nortons släktingar. Baggbergets Kennel har just nu valpar. Myyyyysigt.

Så har vi varit på stan i nästan tre timmar inklusive promenad ner och hem. Här har det uppdagats vissa saker. Tidigare har vi tränat detta med att vara uppbunden utanför butiker. Vet att man kanske inte ska det pga stöldrisk men i lilla Sollefteå har det inte hänt vad jag vet och dessutom så har vi under alla träningar stått inne i butikerna och tjuvkikat på Norton. Allt för att hålla koll på träningen.

Idag på stan när vi gick in på ett fik för en välbehövlig vila så bands Norton upp vid en stolpe mitt på gågatan. Själv satt vi och såg Norton hela tiden. Här uppstod det intressanta. När vi går i koppel vill Norton GÄRNA fram till alla hundar och hälsa/busa/äta upp...!?! Han låter hur som helst inte skoj när detta uppstår vid nästan alla hundmöten. Jag försöker att inte dra i kopplet etc för att inte överföra eller trigga igång nått. Detta funkar oftast ganska dåligt. Har som jag skrivit om tidigare oftast bättre koll när han är lös. Nåja, nu var inte detta som det skulle handla om.

När Norton nu satt uppbunden så satte han sig och tittade mot fikets dörr där vi gått in. Vi var borta ca 20 minuter. Under denna tid passerade fem hundar. Några så nära att han med lätthet kunnat gjort ett utfall mot dem. Även barn och andra flanörer gick mycket när honom. Trots detta, människa som hund, så satt Norton och bara tittade på dem. Inte en tillstymmelse till aggressivitet eller andra ouppskattade upptåg. Förklaringen till detta med Nortons hets mot andra hundar finns alltså i andra änden på kopplet! Ops!!!  

Nyss hemkommen efter en otroligt skön morgonpromenad, strålande sol och två minusgrader, så vill jag delge lite tankar kring detta med socialträning.

I torsdag var det husdjursfotografering i vår djuraffär, Näbbar & Klor. (se bilden) Alla som ville fick komma med sina små älsklingar och få dem fotograferade av ett proffs. Kul idé tyckte jag och begav mig efter jobbet dit. Passade också bra eftersom Nortons mat också tagit slut. När jag gör entré i butiken så visade det sig att jag var långt ifrån ensam i tanken om att dra nytta av denna fotografering. Katter i burar och hundar i koppel stod runt om i butiken med sina varma och i vissa fall stressade hussar och mattar.

Jag blev dock glad eftersom detta blev ett ypperligt tillfälle att få träna med Norton. Denna butik, Näbbar & Klor, är en butik som ligger centralt i Sollefteå och ofta när vi är på stan så brukar jag gå dit med Norton. Det jag har gjort med honom är att jag lagt honom där medan jag gått runt och tittat på bra-att-ha-saker som jag inte visste att jag behövde. Ibland har det kommit någon annan hund och ibland har det kommit någon glad kund som velat klappa honom. Det sistnämnda härrörde mest till hans valptid. Vid alla dessa tillfällen har jag bara haft en enda regel. Där jag lagt Norton där ska han ligga kvar oavsett vad som händer.

Detta har fungerat mycket bra och detsamma har även praktiserats på andra ställen men då utomhus. Detta moment, att stanna på sin lagda plats, skulle nu testas i väntan på fotograferingen. Hundar bakom sig, katter på en kartong ovanför sig och en stor gnällande och lätt ylande hund framför sig och till detta en fotograf som tjoade och visslade för att locka fram rätt blick hos de djur han fotograferade var de störningsmoment som Norton just nu utsattes för. För att göra det lite svårare så lade jag påsen med grisöron precis framför Norton i väntan på vår tur. Allt detta varvades med SITT, LIGG, NEJ, STANNA, SÄTT DIG FÖR F...N. Ja, de olika uttrycken var varierande för att få sin hund lugn i kön.

Nu skulle jag ju inte skriva om detta om inte Norton uppförde sig väl...typ...! Under de dryga 45 minuter som väntan pågick så låg Norton på samma plats som jag la honom på  med kopplet liggande bredvid sig. Kvar låg han också när jag hämtade hundmat och grisöron. Dock hade jag hela tiden ett vakande öga på honom i fall att. Norton utförde detta experiment med betyget 5 av fem möjliga. För att förklara att han inte var drogad så när vi steg upp och skulle fram till fotografen så passerade vi den svarta stora hunden, i kort spänt koppel, då morrade Norton kraftigt och ville till honom. Omoget att hålla spänt koppel, jag vet, men i detta moment kvarstår det lite träning.

Slutsatsen med detta experiment är att träning lönar sig. Inget kommer av sig själv. Nu ska jag och lillmatte promenera med Norton på stan. Social träning både för dotter och hund. Lycka till med dig egen träning och med din hunds träning. ;)

Igår fyllde Norton två år. Två livligt fyllda hundår. Firandet gick lugnt tillväga med en lååång skogspromenad med syrran Betty. Jaga boll, söka husse och söka godis i mark och träd var några av partylekarna som det bjöds på denna dag. Efter kalaset väntade extra god mat med köttbullar, korv och leverpastej. En middag som passar en jubilar.

Kvällen tillbringades hos bekant som har en stor schäfertik på sex år. Efter sedvanlig hälsningsprocedur så var det dags för Norton att försöka klättra lite på rangskalan genom att ställa upp tassarna mot henne och sedan sträcka upp halsen för att lägga huvudet på hennes rygg. Nåja, man måste ju inte alltid vara högst på skalan. Två är inte fel det heller tycktes Norton tänka efter en lättare tillrättavisning av fru schäfer. Efter detta blev det till att vila.

Idag står regnet som spön i backen och det blir en dag hemma. Om det lättar så väntar dock skogen med nya lekar och bus. :)

Nu har det gått en månad sedan vi var på mental-beskrivningen. Tänker ofta på den och blir då mycket nöjd eftersom jag tycker att Norton var så duktig.

Idag har Norton och jag varit på skogspromenad i tre och en halv timme. En skön skogspromenad trots att det blåst en hel del. Med fika i ryggsäcken såg både Norton och jag fram emot matrasten. Idag blev det ett vindskydd vid en pulkabacke med vacker utsikt.

Väl på plats i vindskyddet så kastade jag ut godis i backen som Norton fick söka efter medan jag fikade medhavd matsäck. En schysst fördelning. En som får arbeta för sin mat och en som får frossa. :)

Under vår skogspromenad har Norton såklart sprungit lös hela tiden. Då och då har vi stannat upp för att genomföra lite sökövningar. Bilden till höger visar när han kommer åter med en upphittat sökpinne, en av fyra som jag gömt i uppmärkt ruta. En kul övning som Norton gillar. En annan övning som är enklare och som han kanske gillar än mer är när jag gömmer godis, företrädesvis Frolic, i skogen. En del gömmer jag på marken men de flesta trär jag fast på någon gren eller klämmer fast den i barken p någon tall. Det är mycket skoj att se Norton söka både på marken och i luften för att slutligen stå på bakbenen och mumsa i sig gobiten. En kul övning som ger en trött och lycklig hund vid hemkomsten.
När vi satt i vindskyddet fick vi besök. Ett något oväntat besök eftersom vi befann oss en bra bit från närmsta hus men ändå mycket välkommet. Besöket visade sig vara en mamma och dotter från vårt område som tidigare själva haft schnauzer men nu är utan. Dottern och Norton fann varandra omgående. Som framgår av bilden nedan så var bekantskapen ömsesidig.

Vi blev också erbjudna hjälp med Norton om vi ska bort eller så. En mycket välkommen hjälp då vi just nu är utan extrahusse/matte. En hjälp vi såklart har tackat ja till.

Idag fick jag också vet att vår uppfödare, Helena Blom, har ännu en kull med valpar på gång. Denna kull består av fem hanar och två tikar. Kanske skulle man skaffa sig en till.... Eller inte! Gissar att min idag schnauzer-gillande fru skulle få någon sorts frispel på mig om detta kom på tal så det är bäst att slå bort de tankarna.

Kanske du som läser detta blir sugen på en schnauzervalp. Kolla då i hemsidan www.baggberget.se

Detta var allt för denna gång. På återhörande. ;)