Här börjar berättelsen om när familjen Röhlander i Sollefteå fyllde på med ännu en medlem i familjen.

75 procent av familjen var enig om att en hund skulle tillföras familjens övriga intensiva liv. 25 procent av familjen tycker att detta är dårskap. Den andra 25 procents delen längtar efter en hunds alla positiva sidor och all rolig träning medan 50 procent av familjen längtar efter att få en ny lekkamrat att kela med.                  

 gästbok | länkar | kontakt | start

Valet av just en Schnauzer har sin egen historia. Husse, Jan Röhlander, har tidigare haft en Dobermann och en Weimaraner. Ingen av dessa hundarna har följt Jan mer än några år pga av olika familjära omständigheter. Att valet denna gång föll på just en Schnauzer (mellan) var den till synes fina kombinationen av en uthållig hund i lagom storlek. Lite tuff men väldigt familjekär. Hur det nu stämmer återstår att se. Därför finns denna sida. Så här utvecklar sig vårt förhållande med en Schnauzer.

Den stora frågan återstår. Kommer 75 procent hundpositiva att bli 100 procent? Svaret kommer att visas på denna sajt vad det lider...

Varför nu denna egentligen helt onödiga hemsida? Jo, flera har "varnat" oss för en Schnauzer. Den kan vara mycket vaktig, skällig och svårjobbad. Gillar inte andra människor och i största allmänhet lite knölig att leva med. Olika schnauzerhemsidor jag besökt säger dock att
-En gång Schnauzer, alltid Schnauzer.
Sånt går jag igång på. Det är nått speciellt med denna hundras och denna hemsida ska få visa om jag haft fel eller rätt i mitt val av ras.

Om du besöker denna blogg/hemsida för första gången och vill börja från början så klickar du bara här. Välkommen!

Natten gick också bra, både Malte och Norton lade sig i lillhusse Joakims säng och njöt en god natts sömn. Sedan, straxt före kl åtta kom de båda till mig!?! och ville ut. Varför just jag? Huset fullt av vänliga människor och så väljer de mig så tidigt på morgonen. ;)

Nu väntar nästa tur, en ny släktträff med många människor och god mat. Kanske, kanske faller även denna gång en godbit ned på golvet från dessa slapphänta människor.

Idag kom Malte, kusinen från storstan, på julbesök. Han ska vara hos oss i några dagar. Två tuffa hanar med tjocka pannben i samma hus.

Husse och matte är på semester i Karibien medan Malte skickas till "kusinen på landet". Malte är en tuffing från stan som gärna jagar ett och annat vilt om det går. Men, för att råda bot på detta så hade vi en snabbkurs först.

Vid skogens början satte jag ned Norton och Malte och tränade sitt och stanna kvar. Sedan förklarade jag för Malte att jag hade Frolic i fickan (som om han inte redan märkt det!?!) och att komma till mig var lika med belöning. Malte nickade instämmande och sa: -Den som har Frolic är kung!

Med detta avklarat fick de så springa lösa. Gjorde ett tiotal inkallningar i ganska tät följd med Frolic som belöning och efter det så var saken biff. ;)

Det var en skön promenad på ca 4 km i lätt snöfall och -12 grader. En perfekt vinterdag helt enkelt.

Som storstadsbo är han ju inte van så mycket av friluftslivet men han verkade trivas  ganska väl. Märkligast tyckte han dock att våra frolicträd var. Ja, ni som följer bloggen vet ju att jag brukar gömma Frolic i träden som Norton sedan får söka. Denna lek uppskattade Malte också. Berätta bara inte för honom att det inte finns riktiga frolicträd. :)

Nu efter promenaden är det lugnt. Norton har ätit upp Maltes mat och Malte har ätit upp Nortons mat och med det så ligger de båda och vilar.

Vi får hoppas att Maltes husse och matte har det lika bra som han har det för då är allt "kung".

//Janne :)

Filmen visar när Malte och Norton söker Frolic i träden

Så var äntligen den stora dagen inne. Dagen då vi skulle få hämta hem Norton. Halv åtta gick reveljen då familjen inte längre kunde hållas kvar i sängen. Den ende som skulle kunnats övertalats var modern. Men 75 procent är mer än 25 så det var bara att kliva upp.

Strax efter kl 12 anlände vi så till Uppfödare Helena i Söderhamn. Först gick vi igenom alla handlingar och gjorde klart affären. Helena känns som en trygg uppfödare med seriösa avsikter. Hon var dock trött efter åtta veckors passande av 15 valpar.

Av veterinärsintyget framgår att Norton är frisk som en nötkärna med ovanligt bra päls. Norton förresten, han är registrerad som Baggbergets Buster Keaton. Genast uppstod frågan om vi skulle anta Buster men barnen var tydliga - Norton!

Hemresan startade med Norton i knäet på mamma Therese. Med underlägg, pläd och hundfilt skulle allt vara förberett om-utifall-att det där som inte ska ske skulle hända. Ja menar, vem som helst kan ju bli kissnödig.

De första 6-7 milen gnydde vår vän (ja Norton alltså) en hel del. Moder Therese tog det med ro (i alla fall på ytan) och lade honom till rätta 115 gånger. Så småningom lade han sig till ro och vilade i flera kilometer. Efter en kisspaus blev det ännu lugnare i framsätet. Nu var nästa allt perfekt... om inte... Om inte Norton valt att ta något steg framåt i knäet och kräkas på Thereses byxor. Just nu var lille Norton inte värt så himla mycket.

Pappa Janne väjde snabbt in till vägkanten och gick ut med Norton medan barnen räckte mamma hushållspapper och tröstade henne. Resterande 15 mil befann sig en skön lukt av uppmjukat torrfoder i bilen. Resterna av kräks på pläden kom dock väl till pass då Norton fann detta som gott att smaka på när han på nytt lade sig till ro. De sista 10 milen sov han och resten av familjen, chauffören exkluderat.

Väl hemma var det förberett att köket skulle vara den enda plats som nykomlingen skulle få vara i till att börja med. Kändes lugnast så. När Norton skulle ta en paus och vila fann han det som lagom att självmant gå in i buren och sova. Alla planering som husse tänkt igenom och planerat för att detta skulle gå smärtfritt kom liksom av sig.

När maten serverades försvann den i ett huj och just nu sover unge herrn och barnen på sina respektive platser. Alla nykissade och trötta efter en dags myckna resande. Återstår att se om nattens sömn blir god. ;)

Efter en längre tids mystiska "sjukdomar" eller vad det nu varit så är unge herrn åter fullt normal. Ja, i alla fall så normal som en schnauzer kan vara. Han dricker och kissar normalt och har ingen utväxt på halsen. En bra start på sommaren som är i antågande.

I påskhelgen var vi hem till Nortons uppfödare. Ett efterlängtat ögonblick. Det syntes på Norton att han visste var han var och ivern i kroppen gick det inte att ta miste på.

När vi släppte in Norton till de andra hundarna, fem tikar totalt varav två hade påbörjat sitt löp..., så startade en hälsningsfras direkt. Norton vart synad fram och bak, uppe och nere. Han stod där och lät att ha sin gilla gång. Det syns på bild ett.
När de andra luktat på honom så villa såklart Norton också lukta. Självklart var det löptikarna som var mest intressant. Vad som hände då visar bild två. Full fart med andra ord. Så småningom blev det lugnare och var och en kunde strosa runt och lukta på sitt alldelens egna favoritställe enligt bild tre.
Dagen charmtroll var dock familjen nyaste medlem. Den lilla vita dvärgpudeln. Söt som socker. En lite valp som snabbt blev Johannas favorit.

Efter lite fikande så for vi vidare med nya erfarenheter om Norton. Det är inte alt för ofta som Norton hamnar i lägen där han får gå in i en flock. Det var mycket skoj att se och jag är nöjd med hans beteende eftersom det så fullt normalt ut. ;)

En nyklippt/plockad Norton ligger just nu på gräsmattan och njuter av solen. Detta samtidigt som husse sliter med löven som så praktiskt varit gömda under snön. Nåja, ett par timmar till så är det fint som på den bästa golfbana. Ja, kanske inte den bästa golfbanan men som en golfbana i alla fall...typ...!

See you!

Under dagens skogspromenad han jag äntligen fånga det hela på bild. Ingen bra bild kanske, en riktigt skitbild egentligen, men ändå. Bilden till vänster visar när Norton ska göra "tvåan" och gör det hela stående på frambenen. Att hanhundar lyfter på benet när de gör "ettan", dvs kissar, är ju väl känt men att de skulle lyfta upp bakbenen verkar vara mindre känt. Nu är det hur som helst dokumenterat.

I går kväll förvandlades Norton från schnauzer till mopps. Han hade parkerat i lillhusses säng tillsammans med moder Therese. Där mös han i mörkret medan en spännande film avklarades.

När jag, the pack leader, kommer in i rummet så morrar Norton. Först tror jag att han morrar för att han inte ser mig men när jag kommer närmare så intensifierar han morrandet lite. Nu är det inte så att morrandet var allvarligt men i alla fall ett morrande.

När jag sedermera går fram till honom så blir han vass. Då, då upphör "leken" och Norton lämnar sängen med lättare hjälp från mig och får sig sedan en utskällning på bästa hundsätt. Han ligger på rygg och skäms. Jag går sedan in och lägger mig i sängen, på samma ställe som Norton låg.

Norton kom nu lommande och tittade på mig och gick sedan sin väg. Morgonen efter så lämnande han sängen så fort jag kom in i rummet. Vad hela denna händelsen gick ut på vet jag inte, dvs varför Norton gjorde som han gjorde men om det var ett försök att klättra på rangskalan så är han åter där han ska vara, längst ned. ;)

Nästa helg ska vi åka till vår uppfödare på besök. Ska bli kul att få visa upp Norton och få hälsa på de andra jyckarna. Spännande att se hur Norton beter sig när han kommer till sin uppväxtplats och mamma.

Nu har veterinären ringt angående urinprovet som varit en sväng på laboratorium för undersökning. Tyvärr visade det inget fel. Nu kanske du tycker jag är konstig som tycker att det var synd att de inte fann något. Anledning till detta är att vi fortfarande har kvar problemet, omen han inte kissar inne nu, så kissar han mycket och dricker mycket som jag skrev om i förra inlägget.

Rådet från veterinären är nu att under en vecka ge Norton en liter vatten vara av en halvliter ska vara utspätt med vätskeersättning. Om det efter det inte blivit bättre så ska vi på nytt !?!? återkomma till dem för nya prover. Vad detta ska sluta i vet jag inte. Det är inte så att problemet är stort men det gör att jag inte törs lita på Norton.

Men, men, vad är väl lite extra kiss när våren är i antågande. Har just varit ute på en 1,5-timmes promenad på underbara skoterspår i skogen. Alldelens tyst, bara Norton och jag. Helt underbart. Självklart var kameran med ifall nått intressant dyker upp. En nyvaken björn kanske...

Bye, bye!
 

Ännu har en helg avklarats utanför en tennishall. Lillhusse är ju en tennisspelare som med framgång håller kvar familjen helgen tills finalerna är avklarade.

Nortons nackknöl har nu snart försvunnit helt. Kvar är nu bara galenskaperna med drickandet. Enligt veterinären så ska Norton drick 0,8 till 1 liter vatten per dygn. Nortons vattenförbrukning de senaste dagarna är 2,9 - 1,6 - 1,3 - 1,7. Allt utskrivet i liter. Med andra ord lite väl mycket så något är galet. Vi väntar dock fortfarande på labbtesten av urinen som skickades från Östersund. Bara att avvakta med andra ord.

Idag har jag varit ute på promenad på Norra Stadsberget i Sundsvall. Det snöade lite lätt och var nollgradigt i luften. Ett ganska skönt promenadväder med andra ord. En kul incident som uppstod var ett hundmöte.

På håll kunde jag se en hundägare komma så jag kommenderade Norton till sidan. Den andra hunden, en Forster, satte dock fart mot oss. Ett tiotal meter bakom hunden upptäcker hundägaren att dennes hund är på väg mot oss. Personen avger ett avgrundsvrål för att förmå sin hund att vända, blåser i en pipa och kommer springande, fullt skrikande, bakom sin hund. Jag ropar och frågar om det är en tik och det var det. Eftersom ett hundmöte var oundvikligt så släppte jag fram Norton.

Hundarna hinner hälsar innan den andra hundägaren hinner fram för att slita bort sin hund. Personen urskuldar sig med att det var ett busstreck som inte brukar ske. Jag förklarade att det var ok och frågade om de fick leka. Svaret blev nej! Hunden skulle lära sig att den inte fick springa fram och därmed ingen lek. Trist tänkte jag och gick vidare.

Norra Berget i Sundsvall är inte alltför stort som det bar sig inte bättre än att vi efter en ca 15-20 minuter på nytt möttes. I stort samma procedur uppstår. Norton sitter vid min sida medan den andra hunden kommer farande med sin skrikande och visslande ägare efter. Skillnaden denna gång är at när hunden närmar sig så stiger jag fram några steg, fäller ut handflatorna och gör mig stor. Detta gör att hunden tvärnitar och vänder. Den gör sedan ett nytt försök att komma ram till oss men jag upprepar då bara min "uppblåsning".

När så den andra hundägaren får tag i sin hund så händer det nått skoj. Förklaringen som följer, när det som förra gången var ett engångstillfälle nu hände igen, var skön att bevittna. Lätt skamsen och lågmält mumlande konstigt det hände igen, två gånger samma dag...

Nåja, ingen är perfekt. Min kommentar, jag har haft en Weimaraner så jag vet hur det kan vara, är väl inte det smartaste som lämnat in mun heller så... Detta var allt för denna gång. Nu väntar en vanlig arbetsvecka.

Idag har vi så varit till Östersund. Snudd på en dagsutflykt för Norton och mig.

Nå, hur gick det nu då. Jo, bulan på nacken, "knölen", visade sig vara ett blåmärke typ. En blodutgjutelse efter ett slag eller krock som efter några dagar fylldes extra och blev denna knöl. När man tänker efter så är det kanske inte helt ortoligt med tanke på hur Betty och Norton fick härja fritt i fjälls. Skönt är det dock att den stundande operationen uteblir. Det skulle kunnat blivit en riktigt storoperation, om knölen satt fast i halskotpelaren!?! Coolt...

Självklart passade jag på att diskutera kissandet också. Van veterinärbesökare som man nu blivit så hade jag med mig morgonkiss från Norton. Denna gång var jag ute kvart i sex på morgonen, iförd handske med en bajspåse över hållandes i en fd Felix Smörgåsgurksburk för att samla kiss. Problemet är att Norton fattar vad som är på gång så han kissar nästan inte utan bara tittar på mig och undrar vad jag håller på med.

Trots denna tidiga timma så kom det naturligtvis en taxi farande. I en snygg manöver vände jag honom ryggen hela tiden medans han passerade. Allt för att inte visa mitt kissburksarrangemang. Kände mig som värsta skurken där på trottoaren. Nåja, trots allt bestyr så lyckades jag så småningom fånga några värdefulla droppar. Kissdroppar som nu är ivägskickat till ett labb någonstans i Sverige. Veterinären, beröm till djursjukhuset i Östersund, var mycket duktig och förklarade att ett fördjupat prov på kisset ska tas för att se om det eventuellt är en resistent bakterie som orsakar urinvägsinfektion i alla fall.

Nu ska vi i en vecka mäta hur mycket Norton dricker för att konstatera om han dricker för mycket (vatten alltså). Så, det verkar som om allt till slut ordnar sig. Det som verkade bli en tummvante bidde bara en tumme. :)

Nu är det lite tråkigt på sjukdomsfronten hos Norton!

På tisdag den 24 mars ska Norton infinna sig hos veterinären i Östersund för att de ska skära lite i "knölen". De vill undersöka mer vad det är. Om det är vad de tror och den ska tas bort så ska vi komma tillbaka måndagen därefter då en expert finns på plats för operation. Varje resa till Östersund är t.o.r. ca 34 mil. Lite trist att inte få göra allt på en gång när man ändå är där. Blir lite drygt med resor och ledighet från arbete samt att vi i dagsläget inte vet om försäkringen täcker denna sjukdom. Har inte fått svar på de förra heller i och för sig. Det som rör kissandet.

De om "knölen". Nu har kisseriproblemen satt fart igen. :(  Idag tog jag och Norton med oss syrran Betty ut på en långpromenad. Precis som vanligt så var det full fart hela tiden. På Norton märks inget av sjukdomarna. När vi kom hem så var jag hemma ca 1,5 timme innan jag skulle ut igen. Under denna tid så låg Norton och vilade, precis som han brukar göra efter våra promenader. Jag stod nu i valet och kvalet om jag skulle lämna honom hemma eller inte. Jag skulle gå till slalombaken där övriga familjen var. En promenad på ca 20 minuter.

Valet blev tillslut att Norton skulle få följa med. Under den tidigare promenaden åt Norton och Betty snö, så som de brukar göra, och vid hemkost åt Norton lite mat och drack vatten. Också det så som han brukar göra. När vi nu gick ut för den andra promenaden för dagen, bara 1,5 timme efter den tidigare långpromenaden så ville han snabbt kissa vilket han fick. Jag fortsatte sedan att gå i rask fart och Norton hängde på tills han efter ca 100 meter tvärstannade och kissade. Nä, inte lyfte på benet och "markerade" utan han stod på alla fyra och det mer eller mindre rann ur honom. Något som inte har skett sedan några veckor tillbaks. Vidare under promenaden så kissades det en hel del.

Efter en stunds ytterligare promenad så stannade han och ville inte gå. Jag avvaktade varpå han kräktes. Sedan var det lugnt igen och vi fortsatte. Hela promenaden tillslalombacken så ville han kissa och när han fick det så var det mer av kissa för att han var kissnödig än för att markera revir. Efter att varit vid backen i 10-15 minuter så gick vi mot bilen för att åka hem. På nytt stannar Norton och kissar stående på alla fyra, lyfter alltså inte på något ben. Inte en jättelång kissning men ändå.

Väl hemma så går Norton och dricker lite vatten för att en stund senare kräkas upp allting...i vardagsrummet!

Nu togs termometern fram men den visar bara på frisk hund, 38,6. Just nu ligger Norton i sin korg och kollar läget. Nått är fel men vare sig vi eller våra lokala veterinärer vet vad det är. Jag ska nu på tisdag även ta upp "kissandet" för att höra om de har någon lösning. Känns inte bar just nu. Om det inte vore för att han är pigg och go som vanligt så skulle man bli riktigt orolig men nu vet vi inte vad vi ska tro. Återkommer med rapport från veterinärbesöket på tisdag. :/

Just nu är det lite oflyt i hundägandet. Sedan förra inlägget här i bloggen har vi varit en hundsjuk familj.

Efter den fösta penicillinkuren så blev det inget bättre med kissandet. Det gick så långt att han en natt kissade på sig när han låg i lillhusses säng. Han hade då kissat så att sängen var blöt och det hade runnit ner på golvet. Inget bra uppvaknande. :/

Efter detta ringde dagmatte och meddelade att Norton var "låg" och bara skakade. På nytt for vi till veterinären. Feber och infektion visade testerna (blodprov, kissprov etc). Denna gång gick det lätt att fixa urinprovet. Han kissade ju snabbt och jag fick en för ändamålet "måttanpassad" skål.

Veterinären tyckte dock att de borde se mer på de olika testerna och odlingarna. Hur som haver så blev det mer medicin. Efter några dagar ringde veterinären upp och villa at vi skulle komma upp igen. Denna gång för röntgen. Så skedde och hela Nortons underrede genomlystes genom röntgen. Inget hittades.

Under hela denna tid har Norton varit mycket pigg, förutom den dag då han hade feber. Mycket märkligt.
Tilläggas kan att han uppfört sig MYCKET bra hos veterinären. Detta trots att de två gånger kollat prostatan. Inte Nortons favoritmoment. :0

Så, när det kanske, kanske började bli lite bättre så händer nästa sak. Han kissar fortfarande mycket och dricker mycket. Inte lika mycket som när det var som värst men ändå mycket. Då dyker det upp en utbuktnad på halsen.

Som framgår av bilderna så är det inte någon liten sak. Snarare som en tennisboll. Självklart blev det än en gång ett besök till veterinären. Denna gång blev det rakning av halsen (fel sida tyvärr...!) och sedan ultraljud. De olika personerna som undersökte honom kom fram till att det är en muskel, eller delar av en muskel/vävnad som gått igenom halskotorna på något sätt. Igenom eller mellan... typ. Vet inte om jag fattade allt.

Summa summarum är att det nu väntar operation. Tyvärr en operation som inte kan utföras i Sollefteå utan kräver en resa till annan stad. :(

Vi har med andra ord ingen tur med Norton. Denna "knöl" kan ha uppkommit när vi i helgen var i fjälls. Norton och Betty lekte så väldigt mycket och vid ett tillfälle så såg vi hur Norton hamnade snett och föll ned i en mindre grop men frambenen. Vet inte om detta var anledningen eller om det hänger ihop med den andra sjukdomen. Trist är det i alla fall.

Så, inom kort hoppas vi få ett besked om operation. Inte för att han är dålig på något sätt. Det är fortfarande samma gamle Norton... förutom den lilla utväxten. På återhörande.

Just nu är Norton inte på topp. Inte så att han är hängig eller låg. Inte "hög" heller för den delen. Det är bara det att han kissar på sig. Kan tyckas som ett litet problem men som blir lite påträngande när man vaknar och kliver i en pöl av hundkiss. Detta skapa lite av städmani.

Det har nu hänt tre gånger att han på natten kissat inne. Inte så att han lyft på benet utan mer tömt blåsan. Inga små pölar för den delen. Detta gjorde att jag tog honom till veterinären i måndags. Allt för att kolla om det kunde vara urinvägsinflammation. Han dricker mycket och kan inte hållas sig. Han har sedan han var valp aldrig kissat inne så nått galet var det ju.

Innan jag begav mig till veterinären så tyckte jag att det nog var bra att ta med ett urinprov. En fråga till dig som läsare - Har du tagit urinprov på en handhund någon gång?
Nä, tänkte väl det! Det är en historia för sig, den där måndagsmorgonen, 22 grader kallt, lite trött och med en kakburk i en handen för att så fort Norton lyfte på benet sticka fram kakburken och fånga några dyrbara droppar. Man kan bara hoppas att inga av de förbipasserande bilförarna inte kände igen mig.

Nå väl, senare på dagen så fick vi tid hos veterinären. Gick hem från jobbet, hämtade Norton och bar med mig kakburken. Sköterskan tycket att burken i förhållande till mängden kiss var lite "ovanligt". Stor burk liksom. Men vadå, fånga kiss i liten burk vill jag inte ens tänka på. Att slösa på burkar för att hälla över till en mindre är överkurs så det "gick också bort".

När väl veterinären kom så genomfördes en helkroppsundersökning. Allt gick bra ända tills han, veterinären alltså, tog på sin sina latexhandskar som han smorde in med glidmedel för att sedan kolla prostatan. Just detta moment, när undersökningen skedde via "bakdörren", tyckte Norton var si så där. Kanske mer korrekt rent ut sagt för dj....igt. Jag såg att tankar som "jag ska bita den fan" eller "10 poäng på veterinären" for genom hans huvud. Slutet gott trots allt.

Inga fel hittades på Norton så det blev antibiotika i sju dagar för att bota urinvägsinflammationen. Tre dagar har han nu ätit medicinen så vi borde vara på rätt väg. Dock hände det en lite olycka i morse igen. Ny gnydda han dock men jag var för långsam. Detta är dock inte min vanliga Norton. Nått är fel och avvaktar nu vår sjudagarskur med medicin så får vi se. Rapport kommer.

Hej. Inleder idag lite nördigt med GPS-data från min promenad med Norton och Betty.

Idag fick jag låna Bettys husses handhållna GPS för att mäta upp min långpromenad i skogen. Resultatet ser du som sagt i rubriken. Kul att veta.

I övrigt att rapportera från promenaden är inget speciellt. I eftermiddag ska Norton få vara hos några kompisar för att skolas in. De har frågat om de inte kan få vara hundvakt någon gång och ett sånt erbjudande ska man väl inte tacka nej till. På återhörande.